I en undersökning från Novus kom en massa frågor om åsikter kring partiledare, vad man tycker om dem osv. I dessa frågor ingick samtliga partiledare för riksdagspartierna.

Utom på en fråga:

Vem vill du helst se som Sveriges statsminister efter riksdagsvalet i september 2014?

I  svarsalternativen till den frågan har man plockat bort en av riksdagspartiernas partiledare: Jimmie Åkesson

Skulle det bli för jobbigt för novus, eller uppdragsgivaren, om det visade sig att vissa vill ha Jimmie? Detta är åsiktscensur i god öststatsanda!

 

Igår skulle jag och frun ut på lite ärenden i Bromma. På ulvsundavägen, precis innan Spångaavfarten, står en bil vid sidan av vägen med varningsblinker på. Vid bilen står en kostymklädd ung herre och vinkar.

Eftersom killen uppenbarligen vill ha hjälp, stannar jag bilen på avfarten. Man vill ju vara hjälpsam och inte lämna någon i nöd som behöver hjälp. Särskilt som man vet att de flesta bilister bara kör förbi om det är någon som behöver hjälp längs vägkanten.

Killen snackar knagglig engelska och förklarar att han fått slut på bensin, och undrar om jag vet var närmsta mack är. Jag frågar om han har en reservdunk (det har han inte) och erbjuder att skjutsa honom till macken.

Dock är situationen så lik de bedrägerier som sker längs vägarna, när människor, ofta också med hot, luras att köpa falskt guld i utbyte mot kontanter, så jag anar onåd. En fräsch. utlandsregistrerad bil, en välklädd man som pratar knagglig engelska, och verkar ha någon romsk bakgrund. Dessutom är bilen lite väl lämpligt placerad precis innan avfarten, så det ska vara lätt att stanna.

Så jag frågar killen om han har några pengar. Nej, mycket riktigt har han inga kontanter, och han har haft sån jäkla otur så hans bankkort precis har gått sönder. Således vill han att jag ska punga ut med pengar till hans bensin. Då vänder jag på klacken och åker iväg.

Egentligen borde man väl ringt polisen, men vad kan de göra? Säga åt honom att åka nån annanstans och lura folk?

Vad som gör mig förbannad är att dessa människor, ofta med romskt ursprung, eller tillhörande de ”irländska asfaltsläggarna” (dvs paavefolket = romer), helt förstör tilliten till andra människor för de som blir blåsta. Tro fan att ingen stannar och hjälper medmänniskor som har problem med bilen, när dessa härjar. Och tro fan att folk blir ”rasister”, dvs negativt inställda till dessa människor, när de jobbar på till 110% för att själva leva upp till alla ”fördomar”.

Less blir jag!

 

Så tycker åtminstone Alexander Bengtsson, som jobbar på expo. Så här skriver han i ett inlägg på sin blogg om en ”diskussionskväll” med expo arrangerad av ABF.

En kvinna som suttit tyst tidigare under kvällen fick sista ordet:

- Det är ett problem att man blir kallad för rasist om man kritiserar invandringen. Jag menar dom kommer hit och hedersmördar, lever på bidrag och utnyttjar systemet.

Jag tänkte att det är ett lika stort problem att Glassbilens personal anklagas för att de säljer sig just glass.

Alexander menar att det är lika självklart att man är rasist om man kritiserar invandringen, som att man säljer glass om man säljer glass. Det är alltså ekvivalent att vara rasist och att kritisera invandring.

Att det är sådana logiska habrovinker som rör sig i Expo-folkets huvuden var knappast något nytt, det har var och varannan märkt som dristat sig att kritisera förd invandrings- och integrationspolitik. Men personligen har jag inte tidagare sett ett så rakt erkännande att det är så kortslutet de tänker.

Sen ska man också komma ihåg att kritik av invandringspolitiken inte är detsamma som kritik av invandrare. Och dessutom måste man ju se till kritiken i sig – är den berättigad eller fullständigt ogrundad – eller någonstans däremellan. Oberättigad och ogrundad kritik vänder även jag mig gärna emot.

Diskussionskvällen Alexander skriver om hade jag egentligen gärna suttit med på och lyssnat, det hade varit jätteintressant att höra vad de är så rädda för och vad de tror ska hända i Järfälla efter SD:s framgångar där. Särskilt som jag själv var ordförande för SD under valåret, och var med och ledde oss till dessa framgångar. Tyvärr kunde jag inte komma eftersom jag bokat ett möte med hantverkaren Ali…

Häpen höll jag på att trilla av stolen när jag läste stolligheter som författats av ansvariga för flyktingmottagande i Järfälla kommun.

Det var i början av december 2010 jag snubblade över dokumentet ifråga, i samband med att jag ville läsa på och bli så insatt som möjligt inför kommande möte i kommunfullmäktige, då budget för 2011 skulle beslutas.

I kommunens verksamheter är det viktigt att man följer upp kvaliteten. Skattepengar ska inte slösas, så kontinuerliga uppföljningar bör göras för att upptäcka och kunna sätta in åtgärder om verksamheterna inte håller måttet.

Därför har man kvalitetsmått, och man sätter upp mål. Sedan kan man mäta hur väl målen uppfylls genom att titta på hur kvalitietsmåtten utvecklas över tid. Därför är det också viktigt att måtten är konsekventa och kan följas kontinuerligt under en längre period.

I Järfälla är det utbildningsnämnden som ansvarar (2010) för flyktningmottagningen. Ett kvalitetsmått man använder sig av är

Andelen flyktingar som har sin egen försörjning efter flyktingmottagningsperioden (24 mån)

Detta är ett rimligt mått. Är man självförsörjande så är man en bidragande del av samhället, något man kan känna sig stolt över och något som är stärkande för självkänslan. Arbete är även en absolut nödvändighet för att bli en del av det svenska samhället.

Ett av verksamhetsmålen man satt upp är att detta kvalitetsmått ska öka, dvs

Andelen  flyktingar som har sin egen försörjning efter flyktingmottagningsperioden (24 mån) skall öka.

Hur har då detta kvalitetsmått utvecklats på senare år? Jo, så här:

Det har alltså legat ganska stadigt kring 60% under början av 2000-talet. Rätt hyfsade siffror. Men vad händer 2009?

Ett tapp från 59% till 36% på bara ett år! Och ytterligare tapp till 34% för 2010 (preliminärt från delårsrapporten). Detta har naturligtvis sin förklaring. En stor förklaring är förstås den globala lågkonjunkturen som slog till, triggad av finanskrisen. En annan stor förklaring är att flyktingarna som kommit har sämre förutsättningar än tidigare att bli anställningsbara på svensk arbetsmarknad, då dessa ofta helt saknar utbildning och en icke försumbar del är analfabeter.

Så här skriver man angående det dramatiska fallet i kvalitetsmåttet.

Effektmålet mäter inte kvalitén i flyktingenhetens arbete, då målet är kopplat till en arbetsmarknad, som behöver arbetskraft och dessutom initialt har låga krav på kunskaper i svenska. Flyktinggruppens anställningsbarhet utifrån deras bakgrund är en annan faktor, som inte är påverkbar. Effektmålet bör därför ändras och kopplas direkt till flyktingenhetens arbetsinsats.

Läs det där långsamt en gång till.

När det blir en anmärkningsvärd försämring av hur flyktingmottagningen går, då borde man väl göra kraftinsatser! På allvar fundera över hur man ska få andelen självförsörjande att öka! Men vad gör man? Man vill ändra sättet att mäta! Man vill byta till ett annat mått, så man själv  slipper se denna katastrofala utveckling. Detta är verklighetsflykt, att stoppa huvudet i sanden!

Man vill ersätta måttet så att det kan ”kopplas direkt till flyktingenhetens arbetsinsats”. Fly ifrån allt som kan ha med omvärlden och verkligheten att göra, och koppla det till hur mycket man jobbar. Ska vi börja mäta kvaliteten i flyktingmottagningen i hur många arbetstimmar personalen i flyktingenheten jobbar?

Då kan vi väl samtidigt passa på att sluta mäta kvaliteten i skolan med hjälp av elevernas betyg, och istället räkna hur många undervisningstimmar som genomförs?

”Oj vilken bra skola vi har, lärarna har ökat antalet arbetstimmar förra året. Jo, visserligen har betygen sjunkit och andelen elever med behörighet till gymnasiet minskat, men det beror ju på eleverna och omvärlden, så det bryr vi oss inte om.”

Eller varför inte sluta mäta framgången hos våra företag i avkastning och soliditet, och istället mäta den i antal anställda och antal arbetstimmar?

”Vi är otroligt framgångsrika, vi har ökat antalet anställda med 200% senaste året! Vinst? Avkastning? Nej, så kan vi inte mäta just nu, det påverkas ju av omvärlden och efterfrågan på våra produkter. Man måste mäta arbetsinsatsen.”

Detta får mig att tänka på de glada IT-dagarna kring 2000-talets början där man anställde och anställde, och satte sprätt på riskkapitalet från investerarna, vilka likt i masspsykos stoppade huvudet i sanden och förkastade alla sunda sätt att värdera företag, och mätte framgång med hur många man anställt. Hur var det nu detta slutade för IT-branschen..?

Åter till kommunen och flyktingmottagningen. Så här analyserar man bl.a den dåliga måluppfyllelsen (saxat):

Det senaste året och framöver är det människor från Somalia, som utgör majoriteten av de nyanlända. Nära 50 % av alla nya hushåll, som kom 2009 och 2010, är mellan 18-30. Inom ett till två år, så kommer kostnaderna initialt att öka. Orsaken är att det tar längre tid för den somaliska gruppen att nå den nivån i svenska språket, som krävs för att kunna tillgodogöra sig utbildningar och för att konkurrera på arbetsmarknaden, då de saknar grundutbildning. Många ungdomar är analfabeter. Tidigare erfarenheter av analfabeter (läs: huvudsakligen medelålders kvinnor från landsbygd) går inte att överföra till denna grupp. Dessa män och kvinnor är unga och socialt fungerande människor. De har en stark motivation och längtan att skaffa sig den utbildning, som det egna landet förvägrat dom under två decenniers inbördeskrig. Ungdomars drömmar att skapa sig en bra tillvaro i Sverige ska vi ta till vara. Gruppen är en stor resurs. Deras barn ska få växa upp med föräldrar som har de kunskaper som krävs för att bli självförsörjande och delaktiga i samhället

Många somalier är analfabeter och saknar utbildning. Dessa uttalanden kan i det politiskt korrekta Sverige nästan kallas rasistiska. Ord som dessa från en sverigedemokrat, och det hade blivit offentlig uthängning jämte krav på gatlopp. Åtmistone före valet. Märkligt att de vågat skriva detta, men så har de ju också lindat in det hela i en hel del floskler.

”Inom ett till två år, så kommer kostnaderna initialt att öka”. Japp, men sen kommer avkastningen och vinsterna eller? Är man analfabet och saknar utbildning kan det nog ta ett bra tag att komma ikapp. Bland våra ungdomar, som kämpat sig igenom nio eller tolv års skola, och ofta även ett per års universitetsstudier, råder rekordstor arbetslöshet. När hinner somalierna ikapp? Om tio år? Tjugo? Någonsin?

”Ungdomars drömmar att skapa sig en bra tillvaro i Sverige ska vi ta till vara”. Ja, men hur vore det om vi gjorde det då, och gav de ungdomar som redan finns här, svenskar och invandrare, en rimlig chans att ta sig in på arbetsmarknaden? Istället för att fortsätta pumpa in invandrare på den redan sedan länge mättade marknaden för lågkvalificerad arbetskraft, den typ av jobb som ofta är första steget in i arbetslivet för våra ungdomar.

”Gruppen är en stor resurs”. Ja, och framgång hos IT-bolag räknas lämpligen i antalet nyanställda, inte i avkastning.

Upprepa detta tills det blir en ”sanning”, och en hel hord av investeringsvilliga riskkapitalister ställer gärna upp med sina pengar.

I detta fallet är det dock de svenska skattebetalarna som får agera riskkapitalister.  Och det är deras överförmyndare i riksdag och regering som gladeligen ”investerar” deras pengar i massinvandring, det företag som hittills inte visat några tecken på positiv avkastning, men som dagligen hyllas som en stor resurs och ett vinstprojekt.

När det gäller kvalitetsmåttet ”Andelen flyktingar som har sin egen försörjning efter flyktingmottagningsperioden (24 mån)” verkar det som utbildningsnämnden slipper se dessa besvärande siffror mer, eftersom den nya lagen som trädde i kraft 1 december lägger mycket av ansvaret för att få in flyktingar i samhället på arbetsförmedlingen. Samtidigt flyttas annat ansvar för flyktingmottagande bort från utbildningsnämnden till socialnämnden istället. Då kan man ju passa på att ändra lite sätt att räkna. Vad skönt!

http://www.jarfalla.se/upload/Politik/Utbildningsnamnden/2009/1006/03%201%20Del%C3%A5rsrapport%20per%20augusti%202009%20Utbildning%20och%20flykting.pdf

http://www.jarfalla.se/upload/Politik/Utbildningsnamnden/2010/101005/04%201%20Del%C3%A5rsrapport%20aug%202010%20Utb%20och%20flykting.pdf

http://www.jarfalla.se/upload/Ekonomi/%C3%85Rs_red_2007_jarfalla.pdf

Fredagskvällen den 27 november följde jag med Järfälla stöd och behandling i deras uppsökande verksamhet.

Det blev en lärorik och intressant kväll, och jag fick en bra inblick i den viktiga verksamhet som fältarna utför. Jag fick även se en hel del av hur det är att vara ungdom i Järfälla på kvällarna, vad man kan sysselsätta sig med och var man träffas. Det var ju ett tag sen man själv var i den åldern…

Vi gick en del kring pendeltågsstationen, och vi var runt på fritidsgårdarna Tallbohov, Fjällen, och Källtorp, vi hann också med att besöka ett disco på engelska skolan, samt åka runt på några andra ställen.

Många utav ungdomarna på Tallbohov (söderhöjden) hade jag träffat under valrörelsen, vid vår valstuga. Att de var nyfikna på oss då rådde det ingen tvivel om. Det är heller inte så konstigt att man undrar, när man själv har invandrarbakgrund, och lärarna i skolan vill göra gällande att ”Sverigedemokraterna vill kasta ut alla invandrare”. Så efter dessa många och långa samtal vid valstugan var det kul att komma att hälsa på dem, när de också kände igen mig.

Något som var väldigt positivt var att se hur många frivilliga vuxna som engagerade sig. Det var många föräldrar som ”nattvandrade”, det fanns trygghetsvärdar, polisen var också runt och kollade,  och olika föreningar hjälper också till olika kvällar. Denna kväll var islamiska föreningen med och nattvandrade tillsammans med en grupp föräldrar, samordnat av trygghetsvärdarna.

Något som slår mig är vilken oerhört stor organisation som är igång på kvällarna för ungdomarnas skull. Jag kan inte påminna mig om att det såg ut så på 90-talet när jag var ung och ”hängde” ute på kvällarna. En och annan förälder kanske tog en extra sväng med hunden för att kolla läget, och då och då såg vi till personal från någon fritidsgård ute.

Mindre kul var att höra att det numera är väldigt lätt för ungdomarna att få tag på på droger. Tillgängligheten går heller inte att komma åt, på grund av  EU:s öppna gränser.

Något annat som var mindre kul att se är vilken stor segregation som råder. Det kommer knappast som någon nyhet, men det var en annan sak att så tydligt se det ute i ungdomarnas verklighet. På fritidsgårdarna vi var på var det så gott som uteslutande ungdomar med invandrarbakgrund. Hur ska man kunna få acceptans och förståelse av och från andra svenskar när man inte umgås?

Det händer också att det blir en del bråk t.ex ute i Viksjö, med gäng som åker dit med syfte att bråka, ofta med rasistiska motiv om jag förstått saken rätt. Klart är att det finns motsättningar mellan olika invandrargrupper och svenskar. Det är beklagligt att det tillåtits gå så långt med motsättningar och segregation. Naturligtvis skulle en betydligt mer reglerad och ansvarsfull invandring gett mycket bättre förutsättningar för olika människor att umgås.’

Fältare, personal på fritidsgårdar, frivilliga och poliser, gör ett jättejobb idag för att motverka problem och underlätta för ungdomar att inte hamna utanför eller på glid. Deras jobb är oerhört viktigt för att hålla tillbaka problemen. Men man måste gå ett steg längre för att komma åt grunderna till problemen, det segregerade samhälle man under lång tid byggt upp.

Sverigedemokraterna i Järfälla skriver idag följande på sin blogg:

I bloggen Affes Statistik-blogg har uträkningar över befolkningsmängden gjorts för ett antal kommuner, så även för Järfälla.

Den enkla approximationen visar att år 2036 kommer svenskar att vara en minoritet i kommunen.

Detta kan man tycka vad man vill om. Givet att assimilationen fungerar som den ska så är det egentligen inget problem, även om kan undra varför det skulle vara en god idé att byta ut Sveriges befolkning.

Detta alltså givet att assimilationen fungerar, dvs invandrare blir en del av det svenska samhället, tar till sig våra värderingar, och bidrar till det gemensamma i lika stor utsträckning som svenskar. Detta förutsätter förstås också att nya jobb skapas i samma takt som befolkningen ökar genom invandring.

Så hur ser situationen då ut i dagsläget?

Om vi tittar på fördelningen av socialbidrag, plockat från ett tidigare inlägg, ser läget ut så här:

• År 2008 gick 73% av bidragen till utrikes födda, alltså till 22% av befolkningen.
• År 2008 gick 27% av bidragen till svenskfödda, alltså till 78% av befolkningen.

Jag tror inte vi behöver presentera ytterligare siffror, då samtliga ger yttryck för samma symptom; dagens integrationspolitik är hopplöst misslyckad, och problemen eskalerar i ett allt högre tempo.

Så om dagens integrationspolitik fortsätter drivas är det nog ingen glad dag att fira år 2036, när svenskar blir en minoritet i Järfälla.

Rösta istället på Sverigedemokraterna för att skrota integrationspolitiken till förmån för en ansvarsfull assimilations- och invandringspolitik!

Saxat ur krönikan:

Mer än någonsin behövs människor som simmar motströms. Vi lever i medlöparnas tid. Våra västerländska sekulära demokratier går mot upplösning och sönderfall. Inte till följd av någon obeveklig naturlag som inte hade gått att hejda. Utan för att våra politiker fullkomligt frivilligt och med berått mod har fattat beslut som leder käpprätt mot katastrof. Medlöparna låter det ske. Med tomma ögon står de bredvid och ser på och passar under tiden på att utvinna så stora egna vinster som möjligt. De förråder vad som helst bara det ger dem egna fördelar. Bara de klarar sitt eget skinn.

Läs hela krönikan här.

Kort om journalisten som skrivit den, från bloggen Aktualia:

Med start i april och fram till valet publicerar pseudonymen Julia Caesar krönikor på den danska webbplatsen Snaphanen.dk. Julia Caesar är journalist och har med förfäran sett hur den svenska journalistkåren till största delen fungerar som maktens megafoner.

Att dagens svenska journalister mer ser det som sitt uppdrag att föra ut ett budskap, dvs. verka som opinionsbildare, i stället för att gräva om, kritiskt granska och lägga fram en nyanserad bild av t.ex. makten är det fler än Julia Caesar som börjat få upp ögonen för. Vissa frågor i Sverige får man inte tala om med mindre än att man hyser ”rätt” åsikt. En av dessa är migrationspolitiken. Den och flera därtill knutna frågor skriver Julia Caesar om med vass penna.

Fördelningspolitik. Hur pengarna från landets skattebetalare prioriteras mellan olika grupper i samhället.

Barn. Sjuka. Arbetande. Pensionärer. Asylsökande. Flyktingar. Invandrare. Friska. Studerande. Föräldrar. Ensamstående.

Från Thoralf Alfssons blogg, angående prioriteringarna i Kalmar län:

En asylsökande betalar endast 50 kronor för ett läkarbesök medans en pensionär som besöker akuten betalar 300 eller 400 kronor beroende på tidpunkt för besöket.

För läkemedel betalar en asylsökande endast 50 kronor. När det gäller tandläkarbesök är skillnaden än värre då den asylsökande endast betalar 50 kronor/besök oavsett åtgärd.

Sug på den, du svenske pensionär som inte har råd att gå till tandläkaren! Tänk om Sveriges pensionärer kände till dessa fakta.

Hur vill du att svenska skattebetalares pengar ska prioriteras?